”Ingen människa tycktes inse att det i själva verket var något helt annat man sparade på, när man trodde att man sparade tid. Ingen ville erkänna att hans eller hennes liv hela tiden bara blev fattigare och enformigare och tristare och kallare. Men barnen fick däremot känna av den saken, hur tydligt som helst, för numera var det ju ingen som hade tid med dem heller.
Men tid är liv. Och livet bor i hjärtat. Och ju mer människorna sparade in på detta, dess fattigare blev de”.

Stycket ovan är taget ur boken ’Momo eller kampen om tiden’ skriven av Michael Ende. Boken är utgiven 1973 men skulle lika gärna kunna ha skrivits idag och är en bok för oss alla, även om den ofta är placerad bland barn- och ungdomsböcker. Några av dagens vanligaste uttryck måste väl ändå vara: ”Jag har inte tid”, ”Jag hinner inte”.

I boken får man se hur det går när de gråa herrarna från Tidsparkassan kommer till staden. De räknar ut och talar om för människorna hur många sekunder de slösar bort genom att prata om ditt och datt med varandra. Att besöken hos gamla släktingar kan kortas ner och så vidare. Effektivitet! Människorna får öppna sparkonto hos Tidsparkassan.

Se upp för de gråa herrarna från Tidsparkassan för jag tror nog att de smyger omkring i vårt samhälle!
Kanske är det också bra att ställa sig frågan vad man sparar till, livet pågår ju hela tiden.