Häromdagen när jag var på promenad kom jag att tänka på en övning som jag inte har gjort på ett tag – ett sinne i taget.
Jag började med att fokusera på hörseln och konstaterade att det inte var så mycket mer än krasandet från mina kängor mot den isiga snön som hördes. När jag gick över till synen la jag märke till denna ”snöblomma”. Om jag inte hade ägnat mig åt ”ett sinne i taget” så skulle jag alldeles säkert ha missat denna lilla snöiga tall som såg ut som en snöblomma. När det är kallt är det svårt att uppfatta någon särskild lukt men känselsinnet registrerade i alla fall en torr kyla mot kinderna.

Ett sinne i taget är en väldigt enkel och avstressande övning och därmed också något som är bra för lymfsystemet (medan stress är dåligt eftersom det saktar ner lymfflödet).

Dessutom lägger man märke till så mycket mer i sin omgivning och inser då samtidigt hur mycket man för det mesta missar, när man stormar fram och mentalt befinner sig någon annanstans än där man är.
Jag tror att det är lite av en dålig vana att nästan alltid ha bråttom.

För några år sedan lyssnade jag till Kaj Pollacks bok ’Att välja glädje’. Jag tyckte mycket om boken och anser att den innehåller mycket klokskap.
En sak som fastnade och som jag upplever att jag har stor nytta av, är följande mening:
”Hur mitt liv ter sig beror på mina tankar.”
Man brukar ju säga att man inte kan påverka sina känslor, men hur vi känner beror på hur vi tänker. Dessutom, om man till sig själv säger: ”Hur mitt liv ter sig beror på på mina tankar”, ger man sig själv kontrollen, möjligheten att välja. Man kan ju inte kontrollera andra människor och händelser men man kan välja hur man ska förhålla sig till andra och annat, hur mycket man ska låta sig påverkas.

Vilken underbar september vi har i år, som en bonus. Jag vill påminna både mig och andra om att vara närvarande, det är så lätt att missa det vi har omkring oss.
Känn! Hör! Se!

Jag känner tacksamhet över att över att bo i ett så vackert land som Sverige och att få vara med i livet. Jag känner också en stor tacksamhet över att ha ett jobb där jag har förmånen att träffa så många fina människor.

En morgon när jag gick ut för att andas in den härliga morgonluften och göra några av mina enkla morgonövningar, upptäckte jag att jag hade riktigt fin besök i trädgården 😀

Jag tror förresten på det där med enkla övningar som inte tar så mycket tid och som blir en del av ens vardag.
Ett exempel: Varje gång man har tvättat händerna. Andas in djupt och dra mjukt upp axlarna mot öronen. Andas sedan ut och låt axlarna avspänt sjunka ner.

Denna enkla övning kan naturligtvis varieras och är som sagt bara ett exempel. Poängen är att om att man får in den här typen av små övningar och rörelser som en del av vardagen så gör det verkligen skillnad. Det blir något man gör utan att tänka ”jag borde…”, det bara sker. Det blir flera gånger på en dag, varje dag. På samma sätt kan man koppla andra enkla små övningar till andra rutinmässiga vardagsgöromål.
Testa! 😀

Om du har en stund över nästa gång du har varit hos mig på massage, så kan jag rekommendera ett besök på Torekällberget.

Följ den lilla stigen, som just nu är kantad av vitsippor, uppför backen och låt dig glädjas av de nya små liven som finns där.
Det är en fröjd och en förmån att få titta på dessa killingar och lammungar som med lekfull nyfikenhet undersöker världen. 🙂

Nu är våren här på riktigt och det finns så många saker man vill göra och en hel del saker man känner att man borde göra. Det gäller att se upp så att man inte går miste om den stund man befinner sig i, genom att tänka på allt man ska göra sedan.
En sak i taget och försök att njuta av det du gör. När jag krattar gräsmattan försöker jag att ta vara på den stunden, att lyssna på fåglarna och känna mig lyckligt lottad som har en gräsmatta att kratta.

Som Magnus, Brasse och Eva sjöng i Fem myror är flera än fyra elefanter:
”Här är här där man är. Där är där man inte är”.

Ha en skön maj! 🙂

Påskafton, solsken och tid för långpromenad 🙂 . Under dagens promenad pratade jag och mitt promenadsällskap om det här med hållning och att motverka spänningar i nacke/axlar. En människas huvud väger normalt sätt mellan 4 – 6 kg och alltså i snitt ungefär lika mycket som 5 liter mjölk.
Om man då går och ”säckar” lite framåt så kan man förstå att det med tiden blir tungt för musklerna i nacken och ryggen, som att bära flera liter mjölk. De blir spända och kan då orsaka huvudvärk.

Det finns många metoder och rekommendationer som handlar om hur man ska tänka för att få en så bra hållning som möjligt. Jag tycker att man kommer ganska långt genom att bara påminna sig om att man inte behöver gå som om man har kraftig motvind. Om man går mot vinden i riktigt kraftig blåst så är det normalt att köra fram huvudet, man kämpar sig fram mot vinden. Normalt sätt går vi dock inte i så kraftig motvind och det är bara en dålig vana, förmodligen orsakad av stress, att köra fram huvudet framför kroppen. Om man istället tänker att man har en ljum vårvind som puffar på lite i ryggen så blir hållningen genast en annan, betydligt mer avspänd.

Må så gott och gå i medvind 😉

Hur jag definierar hälsa.

Livet ska kännas värt att leva, kännas värdigt och meningsfullt.

En person som har god fysisk hälsa men ändå saknar lust och mening i sitt liv kan inte sägas ha god hälsa.

När det gäller WHO:s definition är det nog många som faller utanför ramen vad gäller hälsa. Jag har någon gång läst att psykoanalytikern och författaren Mikael Enckell definierar hälsa så här: ”Ett labilt jämviktsläge med dålig prognos”. Med tanke på att det nog för de flesta går lite upp och ner, både vad gäller fysik och humör, så kanske det stämmer. Dålig prognos låter ju inget vidare men man får väl se det som en långtidsprognos.

När jag läste Basmedicin nämnde min lärare i förbifarten KASAM och när jag fick tid kollade jag upp det lite mer. KASAM blev något jag tog till mig. Det var så här.
En man som hette Antonovsky forskade kring människor som aldrig blev sjuka. Han studerade om det fanns speciella egenskaper hos de människor som klarat sig igenom koncentrationsläger och kom fram till något som han kallade KASAM (känsla av sammanhang). Dessa personer upplever sig aldrig som offer för omständigheterna utan ser en mening med livet. De upplever att de har livet i sin hand och att det finns möjligheter. Detta, enligt Antonovsky, kännetecknar personer som aldrig är sjuka. Det har också gjorts studier på råttor som visar vilken negativ verkan hjälplöshet och inträngdhet har på hälsan.

Självklart kan sjukdom och skada göra att livet känns mindre värdigt men min övertygelse är att det är livsviktigt hur vi tänker.